Antalet minderåriga barn och ungdomar som kom till Sverige utan sina vårdnadshavare för att söka asyl ökade kraftigt mellan 2006 och 2015. Från och med 2006 fick kommunerna ansvaret att ta emot alla ensamkommande ungdomar, samtidigt som de blev skyldiga att erbjuda dem boende, skolgång och stöd och hjälp från socialtjänsten på samma villkor som andra barn.

Denna rapport handlar om olika aktörers perspektiv på behov och utformning av stöd till ensamkommande barn och unga. Intervjuer har genomförts med ungdomar mellan 16 och 20 år som väntar på asyl och professionella inom socialtjänst, HVB och skola. Rapporten riktar sig i första hand till ansvariga politiker och personal inom socialtjänst, boende, skola och överförmyndare. Den kan utgöra ett lämpligt underlag för utvecklingsarbete i kommunerna, men kan även med fördel användas i utbildning till yrkesgrupper som arbetar med ensamkommande barn.