Vad består det goda sociala arbetet av och hur kan man göra för att bedöma lovande arbetssätt när insatser inte är evidensbaserade?
Lovande praktik är utvecklat i Danmark (Lovende praksis) för att överbrygga tomrummet mellan det sociala arbetets praktik och forskarsamhällets metodologiska begränsningar då sociala insatsers effekter skall undersökas. Lovande praktik är således ett koncept för de sociala insatser som inte har en dokumenterad effekt men ändå antas ha en särskilt god sannolikhet för att skapa utveckling och välfärd för medborgarna.
FoU Nordväst använder Lovande praktik-konceptet när vi utför uppdrag som handlar om att beskriva och analysera insatser och metoder som används inom socialtjänsten.
Hur har verktyget tagits fram?
Danska Socialstyrelsen har i samarbete med forskare och praktiker utvecklat en modell för klassificering av lovande arbetssätt. Den beskriver en uppsättning faktorer som tillsammans bidrar till identifieringen av lovande arbetssätt. Utgångspunkten för modellen är att det finns arbetssätt som i dagsläget saknar evidens men för vilka såväl teoretiska argument såväl som praktiska erfarenheter talar för att det sannolikt skapar goda resultat för klienter.
Ett arbetssätt anses lovande om den i hög grad kännetecknas av ett antal element som tillsammans bildar en forsknings- och praktikförankrad grund. Lovande praktik bygger på elva element. Se avsnittet om element på denna sida.
Målgrupper för att tillämpa Lovande praktik:
Praktiker för att bedöma styrkor och svårigheter i insatser som ges och för inspiration till vilka områden som kan utvecklas ytterligare.
Studerande och lärare som utgångspunkt för diskussion om t ex kunskapsformer inom det sociala området och vad som karaktäriserar god praktik.
FoU:er och forskargrupper för t.ex. kartläggning av lovande metoder inom ett visst område.
